Trasiga naglar

I höstas fick jag för mig att jag skulle börja måla naglarna. Jag har inte gjort det på många, många år, och är rätt dålig på det. Under ett par månader kämpade jag med att få nagellacket att sitta, och trodde att jag var sämre än sämst på att måla på det. Men när jag och en väninna bestämde oss för att idka byteshandel och hon gjorde akrylnaglar på mig, insåg jag att det är mina egna naglar som är för svaga och i för dåligt skick för att nagellack ska fästa ordentligt.

Dock så är det med åtminstone viss sannolikhet att mina egna naglar också är för svaga för att akrylnaglar ska sitta ordentligt. Redan första dagen fick jag ett djupt hack i ena tumnageln (som i och för sig var för lång, så jag filade ned den ganska kraftigt ändå), någon dag senare lossnade en nagel och vägrade fastna trots lim, och sådär höll det på. Tippar verkade helt kört, och skulpterade akrylnaglar som jag trivdes bättre med verkade inte heller ha någon längre hållbarhet på mina naglar.

Det slutade med att jag fick rådet att ta av alla naglar så att vi skulle kunna börja om från början.

Mina naglar, två månader senare.

Såhär ser mina naglar ut, ungefär två månader efter att jag med stor möda fick av akrylnaglarna. Först nu börjar de se någotsånär vettiga ut igen, och de börjar också – först nu, växa utan att konstant gå av, skiva sig eller se allmänt förjävliga ut. De som konstant ser värst ut är tum- och pekfingernaglarna. Helt otroligt hur illa det kan se ut. Vill för övrigt poängtera att jag inte är skitig under naglarna, utan den mörka randen är just bara en mörk rand.

Det är min stora förhoppning att jag antingen snart kan få hjälp att göra nya naglar, eller att jag kan lära mig att göra det själv. I ungefär två månader har alla mina nagellack som jag köpt stått och samlat damm i ett skåp, och det känns jättetråkigt. Jag har tittat runt lite på olika basic paket för att bygga akrylnaglar själv, och de allra billigaste är faktiskt inte alls särskilt dyra. Sedan vet jag ju inte hur länge ett sådant räcker, men för mig som inte vet ett smack om det låter 250 spänn, cirka, som ett rimligt pris.

För att stärka mina egna naglar har jag blivit tipsad om lite olika saker – bland annat att smörja med kokosolja. Men ett annat tips som har visat sig faktiskt ge en viss effekt, är att bada naglarna i citronvatten. Nu tycker ju jag att det är skitdrygt att sitta med fingrarna i vattenbad, så jag har blandat ihop en egen liten smörj-smet av kokosolja, olivolja, msm och askorbinsyra samt lite pressad citron. Jag smörjer med den en gång om dagen, och med en annan hand- och nagelbandskräm en eller ett par gånger om dagen. Citronen verkar faktiskt göra naglarna hårdare och starkare – till min stora förvåning.

Dessutom har jag beställt hem mandelolja, som tydligen ska vara bra till både det ena och det andra.

Oavsett hur det går, om jag får hjälp eller om jag lär mig att göra egna akrylnaglar, längtar jag tills jag kan börja måla naglarna igen. Som de sett ut de senaste månaderna har det inte funnit någon som helst poäng eller glädje i att framhäva dem – alls. Jag trivs utan nagellack också, men eftersom jag nu upptäckte hur roligt det är att ha färg på naglarna är det ju astrist att inte kunna ha det.

Så håll tummarna för att mina egna naglar växer sig starka och hälsosamma, helst så att jag kan måla direkt på dem utan akryl emellan. Det vore onekligen tuffast av typ allt att ha alldeles egna, långa naglar.

 

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Välkommen

Här bloggar jag, Sonya Malinka Persson, om skönhet för oss som är 40+. Mitt eget intresse för främst make up uppstod när jag nästan var 42 år gammal – och här är jag nu. Helt otroligt att jag fortfarande tycker det är kul och givande. 🙂

 

På bloggen kan du läsa om allt jag tänker på och funderar omkring – för att inte tala om tycker, om skönhet ur radvis med perspektiv.

 

Trevlig läsning! 🙂

Arkiv
Kategorier