Less is more

Det här har jag skrivit om tidigare, på den gamla bloggen. Nu är det dags igen, eftersom jag aldrig kommer att tröttna på att diskutera detta. Jag misstänker att det har med åldern att göra – jag är trots allt över fyrtio. Less is more; idag ska jag skriva om hur jag tycker och tänker om mängden make up jag själv föredrar att använda, och varför.

Jag har ägnat rätt mycket tid åt att titta på diverse Youtube influencers; radvis med make up artists med lika många tutorials. Det är rätt kul att titta på, och jag har lärt mig en hel del den vägen. Under den tid jag intresserat mig för make up, har jag dock gjort en mindre resa i dels att lära mig, dels i att upptäcka vad jag tycker om och vad jag inte alls tycker om.

Det jag inte alls tycker om är att vräka på med diverse krämprodukter i ansiktet. Med det menar jag mer än det allra nödvändigaste – jag använder moisturizer, primer och foundation. That’s it. Det här med att använda concealer under ögonen känns helt onödigt för min del. Jag ser ju hur resultatet blir på de MUA jag följer på Youtube, men jag gillar det inte på mig själv. Och ja, jag har provat.

En annan sak jag inte gillar är så kallad baking. Jag gör nästan alltid någon form av contouring, eftersom jag har ställen i ansiktet jag vill trycka in. Men att framhäva andra ställen genom att ljusa upp dem känns för mig som kaka på kaka. De är ju redan ljusare än de områden jag trycker tillbaka genom att mörka ner dem. Nog för att jag gillar kontrast, men alltså – näh. Inte på mig. Att andra gör det skiter jag i, även om jag personligen tycker att det är fånigt – men jag har inget behov av det.

Och på tal om att lyfta fram… Något som verkar så oerhört inne och moderiktigt just nu är det här med high lighter. Detta är något jag absolut inte fattar poängen med. Alls. Överhuvudtaget. I ärlighetens namn tycker jag att det ser riktigt illa ut, faktiskt. För någon dag sen såg jag ett youtubeklipp med en kille som hade en näsa som var så skinande att jag nästan smällde av. Lika med kindbenen, hakan och delar av pannan. Jag förstår ju att jag är gammal, men jag fattar verkligen inte poängen med highlighter. Jag har provat det också på mig själv, och nej, jag tycker verkligen inte om det.

För att fortsätta med det här skinande fenomenet – varför tycker folk att det är så snyggt med denna “natural, healthy glow” som minst en av de engelskspråkiga MUA jag följer pratar om. Herregud, det ser ju bedrövligt ut. I alla fall i youtube-klipp. Jag tycker mest att det ser ut som att man är ofräscht blank i ansiktet – och så väljer folk frivilligt att se ut. För mig är det jättekonstigt, men jag inser ju att det kanske är en generationsfråga.

Jag gillar inte heller bronzer. Jag har i och för sig inte provat det på mig själv, mest för att jag ogillar den här gyllenbruna tonen på mig. Jag förstår poängen med det, men jag är inte säker på att jag tycker att det är nödvändigt. Plus att jag tycker att även det blir väldigt mycket kaka på kaka. Herregud, antalet färger i ansiktet tar ju aldrig slut. Det är ungefär som att jag föredrar att använda doftlös tvål när jag duschar, och helst skulle vilja ha doftlösa hårprodukter. Att gå runt med flera olika dofter – man kan bli förvirrad för mindre.

Det jag gillar, för att sluta gnälla… Jag vill ha en snygg bas. Men för mig är en snygg bas så enkel som möjligt. Jag har en tendens att bli ganska röd i ansiktet ibland, så behöver jag använder jag en grön concealer på valda delar innan jag applicerar min foundation, men det händer inte så ofta. Behöver jag skriva ut att jag föredrar att ha en så matt yta i ansiktet som det bara går? 😀 Därför är både primer och foundation matt. Puder för att sätta det hela, men faktum är att det inte alltid behövs.

Sedan föredrar jag att inte använda mer än max tre färger till ögonen. Oftast inte mer än två (synliga). De färgerna får gärna ta plats och synas (framför allt som jag har glasögon), men jag vill ändå hålla det ganska enkelt. Trots detta slutar det ändå med att jag ofta använder någonstans mellan 5 – 8 borstar till ögonen.

Åh, och på tal om ögonbryn – jag måste komma ihåg ögonbrynen. Dessa ögonbryn! Är jag väldigt gammalmodig som tycker att dagens ögonbryn är alldeles för överarbetade och påträngande? Jag har försökt mig på att få till mina ögonbryn såsom de “ska” se ut, och jag misslyckas varje gång. Nu har jag hittat en rutin som jag tycker funkar för mig, och resultatet är ett par betydligt mer naturliga ögonbryn. Jag lärde mig av Sam och Nic på Pixiwoo/Real Techniques att använda tvål för att forma brynen, och därefter sätta färg (utan skugga, bara typ gelé, eller det jag har använt ett tag som funkar alldeles utmärkt: vanlig mascara).

Nu börjar utrymmet ta slut, men jag ska försöka klämma in min syn på läppar också. Jag ogillar i väldigt hög grad dessa blänkande, skinande läppar där man inte ser läpptexturen utan bara – tjocka lager med färg. Seriöst, hur använder man munnen när den ser ut sådär? Hur äter man? Hur dricker man utan att förstöra läppstiftet? Hur pussas man?

Fan, hörrni, jag är gammal. 😀

 

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Välkommen

Här bloggar jag, Sonya Malinka Persson, om skönhet för oss som är 40+. Mitt eget intresse för främst make up uppstod när jag nästan var 42 år gammal – och här är jag nu. Helt otroligt att jag fortfarande tycker det är kul och givande. 🙂

 

På bloggen kan du läsa om allt jag tänker på och funderar omkring – för att inte tala om tycker, om skönhet ur radvis med perspektiv.

 

Trevlig läsning! 🙂

Arkiv
Kategorier