Rosa, lila och rött

Färgskalor. Det är något jag har skrivit om tidigare på den gamla bloggen, men som jag tycker är värt att ta upp igen. Herregud, färgskalor. Det finns många skäl till att jag verkligen gillar att titta på färger, även om jag i ärlighetens namn klär mig i nästan uteslutande svart i olika nyanser (nytt, urtvättat, grått, gråsvart, svart svart, fläckigt svart…).

För många år sedan diskuterade jag och min bästa kompis det här med vilken underton man har, och vilken årstid man är. Nu är det länge sen så jag kan minnas helt fel, men jag undrar om jag inte tillhör sommaren när det handlar om årstid. Kall underton har jag, dock – rosa så det förslår. Och med en rosa underton (som min kompis för övrigt också har, fast hon är samtidigt oliv på något konstigt vis), så fungerar vi inte alls i samma färger fast att jag trodde det, i alla fall back then.

När jag fick för mig att jag behövde ha läppstift helt plötsligt i januari förra året, ville jag ha starkt rött. När jag inte hittade det jag sökte, blev jag övertygad om att jag ville ha rosa. Och lila. Fast en särskild typ av rosa och en särskild typ av lila. Men erfarenhet ger vishet, och jag har insett att det är med nöd och näppe jag kan ha endera.

Jag ser snudd på död ut i lila. Och det verkar inte spela någon större roll vilken nyans av lila. Den mer blå lila ser jag mest torr och tråkig ut i, tror jag. Den lila som drar mer åt rött kan funka, men det är fortfarande något som inte stämmer. Syrenlila fungerar inte alls – då ser jag död ut. På riktigt. Det är hemskt. Lila som går lite emot gult ska vi inte ens prata om. HU!!! 😀

När vi pratar om rosa – även här behöver det vara en speciell sorts rosa. Vad som helst funkar inte. Jag har inte bara rosa underton i huden, jag är rätt ljus, dessutom. Det innebär att om en rosa ska synas på mig måste det vara en hel del tryck (mättnad) i den. En bebisrosa fungerar inte. Ceriserosa är för starkt för att jag ska trivas i det. Gammelrosa – mja, om det är aningens mer umf än man tänker i första hand. Den behöver vara dämpad och gå lite grand mot blågrått, fast ändå ha en hel del kontrast, men inte i överkant.

Rött, däremot. Rött är, utöver brunt och svart (när det gäller make up), den färg jag trivs bäst i. Helst en rödbrun variant. Med rött får jag färg i huden och ser väldigt levande ut, helt plötsligt. I ansiktet säger mina ögon POP! och hoppar ut en bra bit, vilket är rätt skickligt jobbat ändå. Men även med rött får jag vara väldigt försiktig (och jag är otroligt kinkig). Den får inte gå alltför mycket åt blått, för då blir det konstigt. Men den får absolut inte gå mot gult, för då ser jag inte klok ut. Så hellre mer mot blått, än alls mot gult. Och det måste vara en ganska mörk röd, fast inte för mörk, för det ser också konstigt ut. Men det får absolut inte vara en ljus röd.

Jamen ni hör ju själva. Här kör vi kinkiga klubben så det bara smäller och dundrar om det. 😀

Fast jag tycker att det är rätt skönt att vara kinkig, faktiskt. Varför ska jag acceptera att använda sådant jag inte trivs i till 100%? Det jag har på mig, oavsett om det är kläder, smycken, smink, whatever, så är det ju något som presenterar och REpresenterar mig. Jag vill presentera och representera mig på ett sätt jag tycker om och trivs i, så varför göra något annat? 🙂 Och tack och lov har jag ingen annan att bekymra mig om, eftersom jag inte har vare sig barn eller karl. Bara ett par katter och en hund, och de skiter i vilket så länge de får sin mat, rena kattlådor, promenader och så vidare. 😀

Färger jag tvingats acceptera att jag inte ska använda när det gäller smink är framför allt grönt. Och det spelar ingen större roll vilken sorts grön. Jag har provat typ militärgrönt och det ser inte klokt ut på mig. Jag har provat en renare skogsgrön, och det ser inte heller bra ut. Jag har inte provat blågrönt, och kanske skulle det kunna funka – men det är inte prioriterat, om man säger så.

Blått – ja, om det är en mer gråblå variant. Jag har en ursnygg sådan från Anastasia som jag är väldigt förtjust i. Jag använder den inte så ofta, men åh, vad den är snygg. Så har jag en annan, kraftigare blå variant från Makeup Geek som jag inte tror att jag kommer att använda ensam, utan i ytterst små mängder tillsammans med något annat. Den tar för mycket plats, helt enkelt.

Det jag överlag kan säga angående allt mitt smink är att i princip varenda grej går att matcha. Mina ögonskuggor går att matcha med varandra, nästan allihop. Alla mina läppstift (möjligen med något undantag) går att matcha. Lägger man upp allting i en lång rad, ser man ett väldigt tydligt genomgående mönster. Det är ungefär samma färger jag dras till, i olika varianter. Kalla, ganska mörka, murriga färger som går mot rött/brunt/rosa (mer än lila). Det gäller till och med mina nagellack. ALLT, allt, allt, drar åt samma håll… 😀

Och har ni hört något så fånigt – jag som i så otroligt många år mer eller mindre uteslutande har haft svarta kläder, börjar fundera på om jag ska införskaffa mig några röda plagg. Inget extraordinärt, men ett par röda linnen att ha under något svart, så att en halslinning sticker fram, eller kanske att linnet är längre än det jag har ovanpå. Jag har inte bestämt mig än, och jag är nog på många sätt bekväm och kommer att tendera till att hålla mig till svart – men ändå.

Den som lever får se, non? 🙂

 

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Välkommen

Här bloggar jag, Sonya Malinka Persson, om skönhet för oss som är 40+. Mitt eget intresse för främst make up uppstod när jag nästan var 42 år gammal – och här är jag nu. Helt otroligt att jag fortfarande tycker det är kul och givande. 🙂

 

På bloggen kan du läsa om allt jag tänker på och funderar omkring – för att inte tala om tycker, om skönhet ur radvis med perspektiv.

 

Trevlig läsning! 🙂

Arkiv
Kategorier