Garderobsplanering

Jag syr i princip alla mina kläder. Det enda jag inte gett mig in på (än!) är underkläder. Men jag syr alla mina byxor, tröjor, tunikor, jackor, kappor, linnen och så vidare. Allt, allt, allt. Det finns många skäl till det, men ett av de främsta är att jag vill ha annat än vad som finns i butik. Jag är inte jättefascinerad av mode på det viset. Jag klär mig i vad jag trivs i och vad jag tycker funkar med min kropp.

Jag har inte en jättestor garderob. Dels har jag bara en liten klädkammare med begränsat utrymme (framför allt eftersom jag också använder det som förråd), dels har jag inte jättemycket kläder. Av de kläder jag har använder jag kanske hälften sådär aktivt, till vardags. Resten hänger mest och tar plats, faktiskt.

Nu är det rätt länge sen jag gjorde några större sömnadsprojekt. Förra sommaren sydde jag lite nya linnen och t-shirts samt några byxor, men jag sydde de vinterjackor och den vår- och höstjacka jag behöver för några år sedan.

Men det gör ju inget att ha fler jackor. Jag har för tillfället hela tre vinterjackor – bara en sån grej. Det har aldrig någonsin hänt mig i hela mitt liv, tidigare. Helt otroligt. En lång, stor, bylsig kappa där jag kan klämma in minst en fleecetröja under. En cape jag fryser i om det är kallare än -5. Sist men inte minst, en tjock och varm tunika jag ser ut att vara gravid i 12 månaden när jag har den på mig, men den är så otroligt gosig. Plus att jag har ett par, tre stycken struthättor (medeltida plagg).

Min vår- och höstjacka syddes från början som halvlång kappa. Tyget är skitsnyggt – ett mellangrått tyg mönstrat i mörkare grått i form av ditsydda/broderade trådar. I mitt hem bor förutom jag även en hund – och två katter. Den yngsta kissen (som inte är fullt så ung längre) är väldigt road av just trådar. Det slutade med att jag blev tvungen att korta av kappan till en jacka, för att hon tyckte att det var lite för roligt att stoppa in klorna innanför trådarna och dra. Tur för henne att hon är söt, säger jag.

Nu har jag nyligen sytt mig ett par nya byxor i ett mörkgrått/svart militärliknande tyg. Jag vet inte om jag är gammal och tråkig, men jag är av åsikten att man inte blandar färger och mönster hur som helst. Jag personligen vill inte göra det, i alla fall. Detta innebär att om jag vill kunna använda en tunnare ytteröverdel till mina nya mönstrade byxor (och till ett par andra likadana fast i grönt) behöver jag ha en ny jacka/kappa.

Tursamt för mig så har jag rätt mycket tyg. Jag köpte hem vad som för mig är absurda mängder för ett par år sen, och jag har fortfarande absurda mängder kvar. Därför tror jag att jag kan få till en helt ok tunnare vårjacka. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till, för det som kallas vår idag är så oerhört mycket kortare och varmare än när jag var barn. Men jag tror ändå att jag ska sy en, för det kan vara bra att ha.

Jag har, utöver en rätt stor mängd tyg, också en hel del mönster. En del är köpta, andra har jag ritat om med hjälp av ett enkelt grundmönster. Just nu funderar jag på om jag ska köpa mig ett nytt mönster till en kappa, eller om jag ska låta mig inspireras av det och rita mig ett eget mönster i stället. Jag vet fan inte.

Kanske att jag är lite halvnördig på det här. Jag gillar ju att gå runt och fundera på hur jag kan rita om något passande mönster för att bli som jag vill att det ska vara. Jag börjar oftast med en vision – i det här fallet, precis som kappan i köpemönstret, faktiskt. Det enda jag stör mig lite på är att ärmarna är i två delar, och jag är lite orolig för passformen på hela kappan. Jag råkar nämligen ha ett annat äldre mönster från samma leverantör, som inte alls funkar som jag hade tänkt mig.

Inför sommaren kommer jag att, som vanligt, behöva utöka mitt förråd av linnen, kortärmade tröjor och tunikor, och kanske två par kortare byxor. Jag fattar inte hur detta problem infinner sig varje år. Man tycker ju att antalet linnen från förra året borde kvarstå, och att det behövda antalet till i år borde minska. Men nej. Jag anser ändå att jag behöver ha kanske fem linnen till. Suck.

Sommaren är för övrigt den sämsta årstid som någonsin uppfunnits. Jag har aldrig någonsin känt mig snygg sommartid. Det är helt enkelt för varmt. Och då syftar jag inte enbart till förra sommaren, även om just den var fullständigt olidlig. Nej, vilken sommar som helst är för varm. Jag känner mig inte bekväm i att gå runt i sommarkläder. Nej, hösten är min absoluta favoritårstid. Då kan man klä sig snyggt, ha snygga skor på sig, temperaturen är kompatibel med hur min kropp reagerar på värme – plus att det är så vansinnigt vackert ute.

En annan sak jag verkligen gillar och uppskattar med att sy själv är att jag inte känner mig särdeles styrd av marknaden när det handlar om mina klädval. Jag kan utgå från mig själv till 110% när jag skaffar mig en bild av hur jag vill se ut den närmaste tiden framöver. Det handlar ju trots allt om vilken bild man vill ge av sig själv – hur man projicerar sig själv mot sin omvärld. Och det gör man ju, oavsett om man köper alla sina kläder eller om man syr dem själv.

Jag bara gillar att fantisera fram och sy mina kläder själv. 🙂 Jag kan inte tänka mig att göra på något annat sätt, faktiskt.

 

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Välkommen

Här bloggar jag, Sonya Malinka Persson, om skönhet för oss som är 40+. Mitt eget intresse för främst make up uppstod när jag nästan var 42 år gammal – och här är jag nu. Helt otroligt att jag fortfarande tycker det är kul och givande. 🙂

 

På bloggen kan du läsa om allt jag tänker på och funderar omkring – för att inte tala om tycker, om skönhet ur radvis med perspektiv.

 

Trevlig läsning! 🙂

Arkiv
Kategorier