Hårfärg

För den som känner mig någotsånär är det inte en överraskning att jag är rätt kinkig med färger. Jag köper inte saker om inte färgen stämmer precis. Detta gäller även hårfärg. Därför blev jag aningens störd igår när jag för första gången på ett halvår fick för mig att färga min utväxt på flera centimeter.

När jag var tonåring och ung vuxen var jag rödhårig. Jag hennade håret i rätt många år, och var jättenöjd med det. När jag flyttade tillbaka till Västerås från Uppsala mellanlandade jag i Sala hos min pappa, och under de veckor jag bodde där bestämde jag mig för att bli brunhårig. Min naturliga hårfärg är mellancendré – vanligt, råttfärgat, urtråkigt.

Sedan dess har jag haft mörkt hår.

Jag har alltid gillat Schwarzkopf, av någon anledning. För ett eller ett par år sedan hittade jag en variant från dem som hette Million colours, och bloody hell, vad jag gillar det. Första sorten jag varit med om där man blandar ett pulver i den vita flaskan, i stället för två guck. Dels gillar jag färgen jag köpte (Espresso brown), dels gillar jag hur håret känns efteråt. Inte alla hårfärger gör att håret känns ok efteråt, och det kan ta någon vecka innan det återhämtat sig med hjälp av bra schampo/balsam/hårinpackning/silkesdroppar och så vidare.

Till min stora förtrytelse verkar Schwarzkopf Million colours ha utgått, vilket gör att jag har ansträngt mig för att hålla hårt i de två förpackningar jag hade kvar. Därför – och nu kommer vi till hela poängen med det här inlägget, blev jag aningens sur igår kväll när jag bestämde mig för att färga över min utväxt.

Ett annat märke jag använt mig mycket av till och från, är Mood. Jag har (hade!) två förpackningar med mellanbrun kvar, och jag tänkte att jag skulle använda en sån för att den rimligen torde täcka utväxten och de grå (vita) hår jag har lite här och var på huvudet. Men tji fick jag, för denna mellanbruna blev inte ett dugg mellanbrun i utväxten. Nehej, då – den blev ljust guldbrun. Snudd på gul.

GUL!!! PÅ MIG!!! JAG SER INTE KLOK UT I GULT!!!

Herregud. Först tänkte jag att jag skulle låta det vara. Inte visa mig utomhus utan keps. Vänta någon vecka eller två och sedan färga en omgång till, fast med en förpackning Espresso brown, som med den tid jag låter det sitta i, blir mer eller mindre kolsvart på mig.

Men faktum är att när jag tittade mig i spegeln idag så stod jag faktiskt inte ut. Man (läs; jag) kan inte gå runt med en ljust guldbrun, nästan gul, rand från pannan och ner i hårsvallet nånstans mitt bak. Det går bara inte.

Nu har jag en förpackning Million colours espresso brown kvar. Den lär jag ju spara på ett tag, misstänker jag. Därefter är det dags att leta rätt på något annat som motsvarar hur nöjd jag varit och är med just den här riktigt, riktigt brunsvarta nyansen jag går omkring med och känner mig ursnygg i.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Välkommen

Här bloggar jag, Sonya Malinka Persson, om skönhet för oss som är 40+. Mitt eget intresse för främst make up uppstod när jag nästan var 42 år gammal – och här är jag nu. Helt otroligt att jag fortfarande tycker det är kul och givande. 🙂

 

På bloggen kan du läsa om allt jag tänker på och funderar omkring – för att inte tala om tycker, om skönhet ur radvis med perspektiv.

 

Trevlig läsning! 🙂

Arkiv
Kategorier